Och jag fick minsann jobbet!

Christine , språkvetare - Bordeaux, Frankrike

 Jag skulle vilja berätta hur Gud gav mig mitt första jobb i Bordeaux, där jag nu har bott i rätt många år.

Ursprungligen kommer jag från Tyskland, där jag blev kristen. Efter tre år som kristen flyttade jag till Bordeaux som missionär. Även om jag hade läst franska i skolan, var det i början svårt att förstå dialekten och även att göra mig själv förstådd. Kanske kan du föreställa dig hur det var att lämna hemmet varje morgon (jag bodde hos vänner i församlingen), knacka på dörren till alla möjliga slags företag och säga tio till femton gånger om dagen: Goddag, jag kommer från Tyskland och söker arbete. Har ni något att erbjuda? Jag gjorde detta under ett par veckor och kom ofta att tänka på mina tidigare arbetskamrater i Tyskland som brukade skoja och säga: Om det blir för tufft för dig, låt oss bara veta om det så skall vi skicka dig små paket… Då hade jag varit säkert på mig själv och svarat: Oroa er inte, jag kommer att hitta ett jobb om jag så skulle behöva städa toaletter. Men saker och ting visade sig vara lite mer komplicerade än jag hade trott. Även om Frankrike är medlem i EU, var en av de första frågorna som folk frågade mig: Har du permanent uppehållstillstånd? Det hade jag förstås inte, eftersom man behöver ett permanent jobb för att kvalificera sig för ett sådant visum. Så jag befann mig i en ond cirkel. Inget visum, inget jobb. Inget jobb, inget visum.

Självklart pratade jag med mina vänner om situationen och de utmanade mig och sade att jag behövde TRO för att hitta ett jobb. Inte den typen av tro man har när man tror att det finns en Gud, utan verklig GUDSTRO "...och kallar på de ting som icke äro till, likasom vore de till." (ROMARBREVET 4:16-17) Jag kände mig hjälplös när jag insåg att jag inte hade precis den sortens tro. Jag kunde inte producera den själv. Allt jag kunde göra var att vända mig till Gud i bön, och be Honom ge mig denna typ av tro. Efter en tid av bön och tårar, blev jag plötsligt helt lugn. Där var den. Jag visste att Gud hade gett mig ett jobb. Jag visste inte när, hur eller var, jag visste bara att jag skulle hitta ett jobb.

Nästa dag gick jag till ett transportföretag och fann mig själv talandes tyska med chefen. Han berättade för mig att han hade många kunder och om han hörde något om ett ledigt jobb skulle han kontakta mig. När jag hade sagt hej då vände jag mig om en gång till bara för att se att han lade mitt curriculum vitae i nedersta skrivbordslådan. "Å nej", tänkte jag, "han kommer bara att glömma bort det..."

Två dagar senare, när jag kom hem på kvällen, lät mina vänner mig veta att någon hade ringt och kallat mig till en intervju. Jag gick till intervjun och fick sedan jobbet!! Dessutom tog de hand om allt pappersarbete för mitt visum!

Några veckor senare hörde jag hela historien om hur saker och ting hade gått till. Transportföretagets chef hade träffat en kund. Min blivande chef träffade honom av en händelse i korridoren och klagade över att hans sekreterare just hade sagt upp sig och att det skulle bli svårt att hitta någon snabbt som kunde tala tyska och engelska. Transportföretagets chef kom ihåg mitt curriculum vitae som jag gett honom och var, självfallet, glad över att kunna vara till hjälp. Tio minuter senare hade min blivande chef mina papper framför sig och kontaktade mig.

Prisa Herren!!