Efter år av sökande kom jag att lära känna Gud

Sunette - Kapstaden, Sydafrika

 Hej!

Jag heter Sunette och bor i Kapstaden i Sydafrika. Jag skulle vilja berätta för dig hur jag efter många år av sökande kom att lära känna och uppleva Gud.

Så länga jag kan minnas gick min familj till “NG kyrkan” (Nederduits Gereformeerde= en reformert kyrka med holländska rötter) som är en protestantisk kyrka. Som tonåring konfronterades jag med hyckleriet av att kyrkomedlemmarna på söndagarna var “heliga” och att samma medlemmar under resten av veckan levde i synd och kaos. Olika saker som inträffade fick mig att undra om detta hyckleri är vad kristendomen handlar om. Jag har alltid trott att det finns en Gud, men jag hade aldrig haft någon personlig erfarenhet eller visshet om att det fanns en sann Gud och jag tyckte att allt “kristet” var rätt tråkigt.

Efter att ha arbetat några år åkte jag till Storbritannien för att resa runt. Att resa öppnade verkligen mina ögon för många saker, inklusive religion. Jag kom i kontakt med olika religioner för första gången i mitt liv och det fick mig att ifrågasätta vilken religion som verkligen var sann. Jag undrade om det verkligen bara finns en Gud eller om alla olika gudar till syvende och sist är samma Gud, som vi bara dyrkar på olika sätt? Jag var verkligen förbryllad, minst sagt!

Jag arbetade på en fruktodling när jag började känna att något fattades i mitt liv, och jag undrade verkligen vad som var meningen med mitt liv. Det slutade med att jag slukade alla möjliga “självhjälpsböcker” som möjligen skulle kunna ge mig ett svar. I en bok läste jag om en grupp kristna som bad och talade olika tungomål som det beskrevs i Bibeln på pingstdagen i APOSTLAGÄRNINGARNA 2:4. Jag hade aldrig hört talas om att det händer något sådant i våra dagar.

Samma kväll beslöt jag mig för att jag måste få veta om det finns en Gud eller inte, och om Han är en Gud som är “densamme igår, idag och för alltid,”. I så fall skulle Han kunna ge mig ett tecken och bevisa att Han är verklig. Jag böjde knä och bad Gud att Han skulle ge mig ett tecken om det var meningen att jag skulle följa Honom. Det enda tecknet som kunde övertyga mig skulle vara att jag skulle börja tala ett annat språk precis som i den där boken.

Efter att jag bett väntade jag och väntade jag och till slut somnade jag. Ingenting hände, så det stod klart för mig att det inte fanns någon Gud.

Men två dagar senare kom det ett par till odlingen där jag arbetade. Damen började prata med mig och efter en stund frågade hon mig helt oväntat om jag var kristen. Jag talade inte om för henne om min bön några kvällar tidigare, men jag sade till henne att jag minsann inte var kristen (eftersom det egentligen inte finns någon Gud). Med de orden lämnade hon mig och gav mig ett traktat från hennes kyrka. Vi utbytte också telefonnummer, men så snart som jag hade gett henne mitt, tänkte jag “varför gjorde jag det? Jag brukar aldrig ge ut mitt nummer.” Så när de hade åkt iväg kastade jag traktatet.

Bara några dagar senare ringde damen några gånger och frågade om jag ville träffas någonstans. Jag hade alltid en ursäkt, men vid ett tillfälle kunde jag inte komma på en ursäkt varför jag inte kunde träffa henne. Så jag gick med på ett möte, men tänkte att om hon försöker predika för mig skall jag vara beredd på att svara henne.

Den kvällen visade sig bli mycket trevlig och vi pratade om massor av saker men inte en enda gång nämnde hon något om Gud eller religion. Vi träffades många gånger och kom verkligen att tycka om varandra.

Några månader senare bjöd mig samma par att åka med dem till Skottland över helgen, vilket jag glatt gick med på. Det blev en helt fantastisk helg med mycket sightseeing, och vi träffade några av deras vänner osv. När det blev söndag skulle paret, som jag reste med, gå till ett kristet församlingsmöte och sedan resa hem direkt efteråt. Jag kunde under tiden ha sightseeing på egen hand, men jag tänkte att det skulle underlätta för dem om jag följde med dem.

Vid gudstjänsten var alla människor mycket vänliga och alla verkade verkligen medverka helhjärtat i gudstjänsten (med sång, osv.) Men mot slutet av mötet bad hela församlingen tillsammans – på olika språk och gav all ära till Gud! Då jag aldrig tidigare hade hört folk be i tungor och inte visste vad som stod på, blev jag verkligen rädd och ville springa därifrån. Men just då hände det något mycket konstigt. Jag kunde inte röra mig! Min hjärna fungerade men min kropp kunde helt enkelt inte samarbeta med den och, som om det inte vore nog med det, min tunga började röra sig upp och ner i min mun!

Vid det laget fick någon i församlingen “gåvan att uttyda”. Eftersom jag aldrig hade berättat för någon om min bön till Gud om ett tecken, visste jag att orden som personen yttrade kom direkt ifrån Gud: “Idag är frälsningens dag. Du har bett om ett tecken och idag vet du att jag är Herren din Gud! Idag skall du göra ditt val att följa Mig.”

Jag trodde jag höll på att bli hysterisk och så snart jag kunde röra mig igen, när församlingen avslutade bönen med “amen”, sprang jag ut ur byggnaden. Det fanns inget tvivel i mitt sinne om att det som hänt kom från Gud! Jag visste i det ögonblicket att Bibelns Gud är sann och jag kunde inte längre förneka Honom. Jag bad min vän att be för mig att Gud skulle förlåta mig och när vi bad flödade omedelbart ett nytt språk ifrån min mun. De visade mig i Bibeln vad som hade hänt mig och också bibelverser om dop av vuxna som jag egentligen aldrig hade sett förut. De hade aldrig talat om alla dessa saker för mig i min kyrka! Så omedelbart efter gudstjänsten blev jag döpt genom full nedsänkning, såsom Bibeln instruerar oss, och jag har aldrig blickat tillbaka sedan denna fantastiska dag!

I Kristi Kärlek,

Sunette