Gud uppenbarade hela Sitt frälsningsbudskap för mig!

Bosse - Göteborg, Sverige

När jag var runt 18 hade vi många intellektuella diskussioner i min gymnasieklass. Många ungdomar i denna ålder tror att de kan lösa alla världens problem! En av mina klasskamrater var kristen och han utmanade mig att följa med till en kristen skolgrupp. Jag följde med några gånger, men insåg inte riktigt meningen med att bara sitta och be till någon Gud. Efter att jag slutat skolan höll jag dock kontakten med min gamle gymnasiekamrat och han gav mig några böcker att läsa. Medan jag gjorde min värnplikt läste jag en bok som hette "Helighetslängtan", vilken verkligen fick mig att sympatisera med Bibeln och den kristna tron.

Ungefär två år senare beslöt jag mig för att pröva om bön till Gud verkligen fungerade. Till min förvåning började jag snart möta människor som utifrån Bibeln svarade på mina frågor innan jag ens hade ställt dem. Jag blev väldigt förvånad!!! Jag trodde att bön endast var till för äldre människor som gick till kyrkan för att få frid med Gud innan de dör. En tid senare började jag själv kalla mig troende och gick med i en lokal missionsförsamling.

Ett och ett halvt år senare flyttade jag till Göteborg för att studera och började leta efter en församling att gå till. Jag hade dock inte en aning om vart jag skulle gå. Det fanns så många församlingar som predikade nästan samma budskap, men de skiljde sig ändå åt. Några sade att jag var tvungen att låta döpa mig för att gå med i deras församling, andra sade: Bara kom med på mötena. Efter ett år i Göteborg blev jag väldigt nyfiken på tungomålstalandet, då jag en gång tidigare hade mött en väldigt uppriktig och hjälpfull äldre man som talade i tungor. På något sätt kopplade jag samman tungomålstalandet med hans karaktär och det gjorde mig nyfiken. En dag efter några månaders sökande och efter att jag fått förbön var jag i bön och tackade Gud. Då kom några underliga ord ut ur munnen på mig. Jag var inte säker, men tänkte att det kunde vara tungomål.

Efter denna upplevelse blev två saker mycket viktiga för mig. Den första var att berätta för alla om Bibeln och att de var tvungna att bli frälsta. Jag var väldigt entusiastisk, men visste inte riktigt vart jag skulle hänvisa människorna jag talade med. Den andra viktiga saken var att jag blev oerhört angelägen om att få reda på sanningen om dopet. Jag gick till olika församlingar och de gav mig böcker och traktat om dopet. Dock hade varje församling sin egen syn på dopet. Det var något som jag inte kunde förstå, för jag hade läst ett bibelord som sade att det finns "En Herre, en tro, ett dop" (EFESIERBREVET 4:5). Jag var väldigt frustrerad och till slut ropade jag ut till Gud: "Tack för att mina föräldrar lät döpa mig när jag var ett litet barn. I Jesu namn, Amen! Men om Du vill något annat får du kasta ner mig in en dopgrav."

Jag tänkte sedan inte så mycket mer på det, men två veckor senare hände något väldigt intressant som skulle komma att förändra mitt liv. Jag var i en second hand-affär i Göteborg och letade efter gamla kristna böcker, när jag hörde någon tala tyska. Jag kommenterade på tyska: "Ursäkta, men detta är bara svensk litteratur", varpå mannen svarade: "Det är just det jag letar efter." Jag började tala med mannen och hans vänner. De verkade vara väldigt vänliga och trodde helt klart på Bibeln. De bjöd hem mig på kaffe och jättegod blåbärspaj och senare började vi tala om Bibeln. De frågade mig om jag var döpt och jag svarade: "Ja, jag döptes som barn." De svarade: "Aha" och tog fram sina Biblar och visade mig några bibelord om dopet. Detta var väldigt annorlunda jämfört med vad alla andra församlingar hade gjort, eftersom de hade berättat om sin teologi snarare än att helt enkelt peka på vad Bibeln säger. Jag trodde på vad de sade och att Bibeln var sann, och jag insåg att jag var tvungen att låta döpa mig. Nästa dag, en söndag, beslöt jag mig att gå till en kyrka där de hade sagt till mig att jag måste döpas för att gå med i deras församling. Efter mötet ville jag tala med pastorn, men han var upptagen. Jag gick hem och försökte ringa deras ungdomspastor, men kom endast fram till hans telefonsvarare. Jag blev orolig och frustrerad, och bad till Gud om hjälp. En kvart senare fick jag ett telefonsamtal från en av killarna som jag hade träffat kvällen innan. Han bjöd in mig igen på söndagskvällen och jag accepterade inbjudan. De berättade allt om församlingens historia, deras vision och behovet att göra vad Bibeln säger - det var en mycket intressant kväll.

Följande dag bjöd jag hem de två killarna till min lilla studentlägenhet och de visade mig en video från deras församlingsmöte i Cornwall i England 1992. Jag blev väldigt rörd av vad jag såg: Bibeln i funktion; mycket glädje, men också mycket djup; helandevittnesbörd och mycket mer. Vi samtalade sedan en stund och de sade åt mig att om jag ville följa Gud var jag tvungen att lyda Bibeln. Jag avskydde ordet "lyda" (jag var en oberoende, självisk student!) På samma gång visste jag att de hade rätt och en halvtimme senare sade jag till dem: "OK, jag skulle vilja bli döpt och jag vill gå med i er församling!" Jag döptes senare den kvällen i Pierres badkar och ett spännande liv började. I stället för att vara en ensam och oberoende troende kunde Gud nu börja använda mig på det sätt Han ville!

En sak till hände under kvällen efter mitt dop. Jag tog en paus i mina studier och gick upp på ett berg från vilket man har en fantastisk utsikt över Göteborg. Jag bad för staden och tackade också Gud för att han hade svarat på min bön och visat mig sanningen om dopet. Plötsligt kände jag en oerhörd glädje och frid och började be i tungor mycket mer kraftfullt och flytande än tidigare. Det kändes som om det kom från mitt inre, inte bara från munnen. Jag visste att det fanns ett bibelord om detta och hittade det när jag senare letade i Bibeln: "Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger" (JOHANNESEVANGELIET 7:38). Jag insåg också att jag tidigare hade varit troende, men att jag först nu var fullt frälst i enlighet med APOSTLAGÄRNINGARNA 2:38: "…Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den Helige Ande". Prisa Herren - Han drog mig verkligen in i sin församling på ett fantastiskt sätt!!