Helad från schizofreni

Helga - Perth, Skottland

Mina problem började när jag var tolv år gammal och jag utvecklade en psykisk sjukdom. Jag hade problem med att somna och jag var alltid rädd för att något riktigt hemskt skulle hända mig, som att jag inte skulle vakna igen. Mina tankar var alltid negativa och det var som om någon kontrollerade dem. Ibland hörde jag till och med röster som ropade mitt namn. Allteftersom tiden gick försämrades sjukdomen bortom all kontroll, och mitt tillstånd brukade växla mellan ganska bra och mycket dåligt. Det hände ofta att jag inte kunde komma ur sängen och att jag var så deprimerad att jag bara stirrade på väggen i flera timmar. Jag tänkte till och med på att ta sömntabletter för jag ville inte leva längre.

Detta pågick under sex år och blev mer och mer allvarligt. Mitt förstånd sade mig att jag var så ond och hemsk och en sådan syndare att Gud aldrig skulle förlåta mig. Jag hade ingen att prata med, och relationen till min familj var inte alls bra. Jag var alltid en besvikelse och källa till problem för dem. Allt jag gjorde var fel i deras ögon. Ingen ville ha en relation med mig på någon nivå, så jag hade inga vänner alls och ingen att vända mig till.

Vid en tidpunkt nådde min sjukdom det stadium då jag började se skepnader som förföljde mig hela natten och jag trodde att människorna på fotografierna på min vägg förändrats till sataniska gestalter. En gång låste jag in mig på rummet och skrek hela natten av fruktan för att dö. På morgonen tog mina föräldrar mig till ett psykiatriskt sjukhus där jag blev inlåst. Jag var rädd för alla i min familj och än mer rädd på sjukhuset, där de gav mig diagnosen schizofreni.

De gav mig mycket starka lugnande medel och band fast mig vid en säng. Drogerna hade flera dåliga biverkningar såsom spasmer, anfall, skakningar och att jag inte kunde känna min kropp. Jag tog dessa mediciner i ungefär tio dagar och efter att jag tagit dem varade biverkningarna ungefär 30 minuter. Allt detta gjorde bara livet värre. Under en ganska lång tid kunde jag inte röra mig ordentligt och var praktiskt taget förlamad, även om jag fortfarande kunde känna smärta. Jag vistades på sjukhuset mot min vilja och ville lämna det, men domstolen bestämde hur länge jag var tvungen att stanna. Ingen i min familj eller bland vårdpersonalen gav mig något stöd. De trodde inte ens på att jag utstod mycket smärta. När jag slutligen fick lämna sjukhuset var jag fortfarande tvungen att ta många starka mediciner varje dag, och var tvungen att träffa en psykiater regelbundet som kontrollerade min medicinering.

Jag kunde inte avsluta skolan eller studera alls på grund av min sjukdom. Därför var det omöjligt för mig att tänka på en karriär. Mina föräldrar förvarnade mig om, att om jag inte började arbeta så skulle de gå tillbaka med mig till den psykiatriska kliniken och att advokater skulle ta bort mina rättigheter. Så jag fick tag på ett deltidsjobb som sekreterare på ett kontor. Detta var ett mirakel eftersom normalt sett ingen skulle ha anställt någon som varit på mentalsjukhus. Jag arbetade där en tid och min chef började prata med mig om Bibeln och berättade att Jesus helar människor än idag. Jag visste inom mig att det var sant så jag följde med honom till ett kristet möte. Jag trodde att om jag fick den Helige Ande, så skulle jag bli helad omedelbart. Jag tog ett beslut att följa Gud av hela mitt hjärta, och när jag mottog den Helige Ande blev jag fullständigt helad från den sjukdom jag hade och kastade bort alla mina mediciner. Jag hade inga problem att vara utan dem.

Efter detta kunde jag arbeta heltid som sekreterare och börja ett helt nytt liv. Jag har många vänner nu, speciellt i församlingen, som visar mig mycket kärlek och omsorg och jag älskar dem djupt. Jag har rest till Australien två gånger och studerar nu till sjuksköterska på universitetet i Dundee. Jag hoppas att mitt negativa förflutna kommer att hjälpa mig ha medlidande med andra, nu när jag har möjlighet att vara till hjälp. Mina föräldrar märker att jag är en annan människa nu, och kan leva ett normalt liv. Det har inte funnits några återkommande problem sedan jag blev kristen och mitt liv har bara blivit bättre och bättre. Jag har varit fri från min sjukdom i sex år nu och kommer snart at utexamineras som sjuksköterska. Jag är så glad över att vara frälst och att vara en del av den här församlingen, vilken verkligen är min familj i Kristus.

Prisa Herren för detta under.